The ring, on the finger

Jomenvisst.
- Vill du åka på kärlekssemester med mig?... Skulle du vilja ha den här ( en ring) på dig då?
Nåt i den stilen sa en viss kille i fredags natt med stearinljusen tända i ett hjärta. Inte till mig då utan till min kompis Johanna. När vi sågs dagen efter så var det fröken solsken med ett lite tyngre finger än vanligt som trippade in. Grattis.

Ja efter lördagens lunch med Johanna och Emma och lite bråk med cykelmakaren så tänkte jag att det blir kanske en lugn hemmakväll, jag hade nog behövt det eftersom jag var sjuk. Klockan slog då 21 och jag insåg när jag snackade lite med Sabbe att nä, jag ska nog gå ut.
Sagt och gjort så infann jag mig en stund senare hemma hos honom och drack tequila och nån päronvodka. ghhaaaa. En liten runda på en mellanfest och sen gick vi till Wonk.

Nu är det ju som så att jag inte satt min fot där senaste halvåret så jag tänkte att det var nog massvis med nytt folk. Och dessförinnan så har det knappt varit nåt festade därför min del senaste året dessutom. Jojo, efter två sekunder hade jag nog hälsat på 15 personer och vinkat till några till. Hade alla man nånsin festat/chattat eller legat med råkat komma dit på samma kväll? Nån snubbe kom fram och sa tjena, läget simmaren? Och han sa saker som om han kände mig. Jag hade inte så bra koll och frågade vem han var... Tydligen var det ett gammal ligg sen 5 år tillbaka... oppsan. Ja jag kände igen honom sen ju, men i mörkret och sådär kan man ju inte minnas alla. Bra kväll och jag vandrade hemåt utan något realigg.

Sommar i sinnet

Igår... oj.
För första gången på lång tid slöt vi alla upp hos töserna och käkade tillsammans. Stina hade fixat mumsig fiskgryta till oss. När alla livsviktiga ämnen blivit avklarade och sminket satt där det skulle på flickorna cyklade vi bort till Debban.
Att kliva in på Debban var rätt skönt på något sätt, det var säkert en månad eller två sen jag var där sist. Allt var som vanligt och vi parkerade oss på uteserveringen där vi alltid huserar.
Han den där som vi skrev om häromdagen var där. Jag sa hej till slut. Efter mycket meseri men jag tror inte det var så mycket intresse från hans sida ändå... Titta då inte på mig jämnt och ständigt då, tänker jag.
Jaja konserten som var det stora målet för kvällen var strålande, Damien Jurado kan sina grejer kan vi ju säga.
Efter konserten ställde vi oss på uteserveringen igen, och plötsligt med lite extra vin i kroppen kom jag i den där "hej på er alla" stämningen á la sommarnatt på Debban. Jag hookade upp mig med en snygg Linus 201cm och plötsligt hade vi en långa killar klubb. Ja resten av kvällen sprang vi ikapp alla killar som var långa och erbjöd dem medlemsskap i vår nya facebookklubb. Jag hade Ankis kamera i högsta hugg dessutom, eftersom vi hade lovat att vi skulle ljuga att vi kom från Nöjesguiden och skulle göra ett hångelreportage. Tur hon hade ett stort minneskort...

När jag sen skulle hem mitt i natten fick jag punka. Heja heja, jag fick gå hem ännu en natt genom halva stan. Tjoho....inte.

Tantsnusk i stallet

-----------------Sämsta bilden på länge men skit i det-----------------
Kvällens improvisationsteater bjöd på en väldigt varierande föreställning rent prestationsmässigt.
Den nye kille Daniel gjorde en superprestation och man ville bara att han skulle vara där mer. Heja honom. Annars är No limits föreställningar en supergrej och ni som missar det kan jag ju bara tycka synd om. sorry. Linda var mitt sällskap för aftonen och det var kul att få ses igen. Var alldeles för länge sen sist.

skogens varelser

Just nu går det en föreställning på Moriskan som heter "Väsen". En väldigt härlig upplevelse med massor av duktiga unga skådespelare, dansare och akrobater. Det kostar nästan inget att gå dit så ta med grannens barn och sätt er i den magiska skogen på konstgräset och låt skogens varelser förtrolla er en stund. Sen är ju huvudrollsinnehavaren rätt söt också.

Lights and music

Cut copy var på Babel igår och spelade. En härlig show, med massor av ljus och hoppande människor. Jag var där, tidigt, och slapp monstruös kö.
Skönt band och fullproppat med folk. Först undrade jag om jag verkligen var i Malmö eftersom där inte var några bekanta ansikten, vem var alla dessa människor?? När konserten var slut och alla fansen började ta sig ut kristalliserades det vanliga möllanfolket ut igen och plötsligt var det bara "hej er känner jag igen".
En liten rolig sak dock. Där är en kille, vi kan kalla honom x. Ja nu kallar vi inte honom x för att inte avslöja hans namn, utan för att jag vet inte hans namn. Eller ja, det skulle vi ju kunna fixa det med men det är roligare såhär. Våra blickar möttes första gången på stadsmissionens nyöppning borta vid Värnhem nångång i våras kanske. Sen dess har vi gått runt och gett varandra blickar varje gång vi ses. Vi har samma ställen vi går till ungefär, så dont be suprised om vi springer på varandra var eller varannan helg, det är ju ändå Malmö. Jag får ju fan säga hej eller något nångång snart.

se mörkret i nytt ljus

eller något sådant lyder Malmös tillfälliga projekt i slottsparken/kungsparken. En installation som tar folket ur huse och livar upp parken några dagar. Gå en runda innan det är försent för imorgon är det borta igen.

You wanna rumble in my jungle?

Igår rumblade vi oss på The Rumble på Inkonst. Ida fick lockar "en masse" innan vi gick, jag fick plattångat hår. Helt sjukt.
Däremot var det inte alls lika bra som förr på klubben. Tar emot att säga det men öset är inte där längre bland de akterna de tar in. Tryck in Scottie B på stora golvet istället eller ös på med Dj klever eller craze som de haft någon gång innan. Där har vi ju tokdanseriet som alla gamla klubbare ville åt med Rumbleklubben. Nu blir det ju bara lite halvdant istället känns det som och alldeles för mkt bas i högtalarna. Nu låter jag sjukt neggo men vafan.

Har spelat volleyboll idag och sen tagit en promenad och matbit med servitören från innan. Mkt fin och bra kille men jag har nog inte så mkt emotions för honom.

Såg sen på "Ensam mamma söker" hos töserna. Sjukt underhållande och man vill också vara sådär kär som de verkar vara hela tiden. Hur lyckas de?